" border="0" alt="Bloggtitel">

Okej...nu har vi börjat den nya kursen. Mattekursen. Hahaha! Har suttit och wikat potenser och logaritmer för att ens komma ihåg vad det är vi pratar om eftersom jag märkt att matteminnet inte är ett minne utan ett svart hål. Vår otroligt karismatiske mattelärare (stel, ringar i båda öronsnibbarna, förklarar saker genom att upprepa men bara lite långsammare) frågade om det var nån som inte visste vad ett reellt tal var- jag räckte upp handen, frågade om det var någon som inte kom ihåg kvadrerings- och konjugatreglerna- jag räckte upp handen. Und so weiter. Jag trodde jag var ensam tills det visade sig att de längst bak hade suttit i 45 minuter utan att ens ha sett vad människan skrivit på tavlan (röd penna), och inte heller fattat något men varit tysta. Typiskt naturvetare har jag lärt mig under de här 1½ åren jag lekt en sådan. Vår andra mattelärare (ryss-amerikan, räknar ut saker på sätt ingen hört talas om) sa sen rakt ut att han inte kunde förstå att vi inte förstod. Jag ser en ljus framtid hägra.
Men allt för konsten (jag dog lite av lycka när jag hittade det här, tårar i ögonen och klump i magen som försvann i vår fina bunker till datasal på EBC).

Annars händer inte så mycket. Extrakursen börjar på lördag med saftiga 800:- i kompendieavgift, jag har bestämt mig för att klippa lugg (en stor jävel, inte gösversionen från ettan på gymnasiet) och jag har hittat en ny katastrofalt bra/dålig serie, Legend of the Seeker, som kommer göra allt förutom att höja mina mattebetyg (huvudrollen är barbröstad i avsnitt 1 och 6, hittills).

Repeat, repeat, repeat!