" border="0" alt="Bloggtitel">

Idag gjorde jag ett ryck värdigt en superstudent! Åt en stadig frukost, satte i linserna, packade väskan med flora och insektsbok, slängde mig på cykeln och cyklade bort till min inventeringsäng. Kommer precis ihåg att jag under färden tänkte att "fan vad nice att de inte skulle sätta ut kreatur på ängen trots allt, då hade jag ju fått göra mitt projekt på en mosse...eller i vattnet...", jag tror tillochmed att jag log lite töntigt nöjt med ett "inget kan stoppa mig nu!"-uttryck i ansiktet.
När jag närmade mig ängen såg jag något brunt. Ännu närmare att det bruna blandades med vitt. När jag kom fram steg jag av cykeln (som i slow motion) och blickade ut över en äng full med Hereford-tjurar (en komplett med näsring) som tittade på mig som om jag skulle dra gräset (tuvtåtel, timotej, ängsgröe) ur munnarna på dom. Eftersom jag var på landet utstötte jag ett dämpat "jävla skit!" innan jag tackade gudarna att jag fått ihop åtminstone mestadelen av växterna och krypen som krävdes för att komma upp i siffrorna vår kursansvariga måste ha tänkt ut när hon rökte vattenpipa med inte helt legita grejer i. Iallafall tänkte jag att jag inte skulle vara en sån mes så jag började gå utmed hagen för att samla in lite "pre-betesväxter", tjurarna följde efter mig. Jag sneglade på dom och gick en bit till, de gick en bit till. När de hade följt efter mig i ca en kvart märkte jag att hagen var indelad i två delar, en de skulle beta av nu och en annan de skulle släppas in på senare. Ålandes tog jag mig in på tjurarnas framtida turf, bredde ut min filt, tog fram mina böcker, tog av mig skorna, allt medan de stod på rad vid stängslet och glodde på mig. Inte ens när bonden kom och lämpade av vatten brydde de sig. Så spenderade vi fem timmar. Jag tror vi är vänner nu.

Vill ni veta mer om rasen Hereford, gå gärna in på hemsidan. Där kan du bl.a. bli medlem för bara 350 kronor OCH köpa strumpor med "Hereford" broderat på, passar särskilt frusna växeltelefonister samt arbetare som spenderar hela nätterna i kalla fordon.

Idag var det tenta och när jag kom till skolan var jag nervös som jag inte varit på år...det känns som att kemin vet jag att jag suger på så det gör nästan ingenting när det går dåligt, men eftersom det här är det jag vill syssla med sitter jag alltid och surar över min dåliga disciplin och kan inte prata med nån förrns allt är över. Det visade sig att jag hade kunnat slappna av för förutom ett par slarvfel gick det jättebra! Jag spikade tillochmed hela fågeldelen med igenkänning, fågelsång och allt så nu är jag stolt över mig själv och lättad över att kunna andas ut inför inventeringsprojektet. Tänk att bara sitta på en äng och nyckla blommor och småkryp i en vecka, tror det kommer bli ganska så mysigt. :)
På tal om hemma så har jag packat i fyra timmar och är än så länge bara klar med uppletandet,sorterandet och ihophäftandet av kemigrejerna (nej jag gjorde det såklart inte när jag sa att jag skulle göra det), kläderna har jag inte ens tittat på. Stabilt med tanke på att jag ska upp halv sex imorrn. OCH måste tvätta. Jag sa till Sara idag att jag är helt tvärtom från alla andra som åker hem- de tar med sig sin smutstvätt för att slippa tvätta medan jag fasar för vår källartvättstuga där kläderna aldrig torkar och tvättar som en galning innan istället. Jag älskar torkskåp! Nu vet jag dock inte om jag hinner.
Men skit i det, jag ska hem! HEM!

Och priset för äckligaste landskapsfisk går till...(spänd förväntan)...Västerbotten! Vi i Småland kan ju ändå vara hyfsat nöjda med vår mal, medan dom har fått...nejonögat...jag upprepar: Världens Äckligaste Fisk! Jag skulle hellre dansa runt bland marulkar än pussa ett nejonöga vilken dag som helst.

Idag hade vi sista föreläsningen med vår superheta grod- och kräldjursdoktorand. Både sorgligt och bra. Sorgligt för att det som sagt var sista dagen med honom vid katedern och bra för att vi nu inte längre är bundna av vårt lärar-elevförhållande (inte för att det är något direkt dåligt) som kantas av alla möjliga slags förbud och restriktioner. Äntligen kan vi ligga på gräsmattan mellan paleontologen och zoologen och titta varandra kärleksfullt i ögonen medan syon och institutionsansvariga går förbi, äntligen kan vi hångla under de uppstoppade djurens dammiga knappögon på museet- under öppningstid, äntligen kan vi tillsammans rädda alla världens amfibier och primater medan vi älskar i djungler, på båtar, under öppen himmel. Lycka!
;)

Imorrn är det tillbaka till skolan, labbet och mikroskopen. Alltså, jag brukar inte vara rädd för insekter och spindlar men ju mer vi kollar på dom jäklarna desto läskigare blir dom! Läraren bara "...och så ser ni taggarna på benen, och käkarna där ja", och vi bara "mmm......"...
Eftersom vi fångar äcklona själva är det ändå ganska skönt att vi inte har så många superfarliga spindlar här i Sverige, som i sydöstra USA där man kan hitta den här lilla gynnaren som man kan få nekros av (sånt där som House fick i sin benmuskel ni vet). Superläskigt!

       

Jag och Sara har redan fått töntstämpel, och då menar jag inte den slags stämpel vi automatisk fått genom att plugga till biologer, utan den som biologer ger andra biologer...mesbiologer...Vi labbade med döda kärrspindlar och plötsligt tappade Sara ut vår jävel på sin hand och fnätte skrikande på den så den hamnade på mig vilket fick mig att hoppa upp och skrika också. Alla coola stövelbiologer bara tittade på oss, suckade och fortsatte plocka på sina dödingar med pincetter. Så lätt är det att bli paria på EBC folks!

Det börjar bli lite för mycket nu. En hel termin kemi och sen direkt sommarkurs, som iförsig är rolig...men 255 växter med familjer, 47 fiskar med familjer, x antal evertebrater med familjer, 167 fåglar som alla är mer eller mindre bruna (med familjer då såklart) och sälar, hjortar, sorkar är lite svåra att ta in på en månad när det finns så mycket annat som måste göras också. Allt är som en stor hög med smutstvätt och jag vet inte vart jag ska börja men jag vet att jag måste sortera innan jag gör någonting, och just nu är jag nere på en sån basal dela-upp-nivå att jag blir lättad bara jag kan konstatera att "nu ska jag laga mat och sen ska jag diska".
Jag städar rummet hela tiden eftersom jag tänker att om allt är iordning runt mig kommer det andra lägga sig på plats också, jag tvättar inte håret för "DET ÄR KLART ATT JAG INTE HINNER TVÄTTA HÅRET NÄR JAG HAR FEM MILJONER SKINNBAGGAR ATT LÄRA MIG!", och allt slutar med att jag inte gör någonting, som nu, för jag vet att om jag börjar bläddra i kompendierna så kommer jag bli superstressad över alla saker jag inte kan.
Jag är alltså:
1. Galen
X. I stort behov av åtminstone en veckas ledighet
2. Galen

Nu ska jag iallafall leta reda på alla kemigrejer eftersom hela augusti kommer spenderas tillsammans med min favoritbok, Chemical Principles ( jag har hela året tänkt sälja den men nu börjar seriösa planer på ett bokbål formas), inför omtentorna några dagar innan nästa termin börjar. När jag ska packa för att åka hem vete tusan, men det får bli en senare fråga.
Fantastiskt sommarlov!

Okej brudar- 07.30 (koma) på fredag sätter jag mig på tåget hem till härliga Småland! Jag förväntar mig ett nästan smaklöst pampigt välkomnande fullt av serpentiner och sång när jag anländer vid Alvesta station vid 12/13-tiden!
Naaa...
Jag ser framför mig häng, fest och chillande på min strand hemma på ön (nu ska det bli av!), och Linda- i mina vatten blir man inte brun! :D

Ny blogg. Igen. Blogger gjorde inte som jag ville...
Ja, det var väl det. :)
Nu ska jag ut och gå en stund i sommarnatten- Uppsala är fantastiskt i juli! Igår natt var jag runt i Luthagen och gick sen till slottet och kollade på staden från Gunilla-klockan. Ikväll ska jag nog till Stabby. Helg!