So far
Det absolut tråkigaste sommarlovet i mitt liv pågår just...nu. Jag tänkte i maj nångång att det kanske inte gjorde så mycket att jag skulle vara överfattig och därför tvingas vara hemma i Småland i över två månader, det skulle kanske tillochmed bli lite kul!
Nej.
Det överfattiga stadiet har övergått till ett luspankt stadie (överdriver icke) vilket är superträligt. Enda positiva är väl att jag måste sluta röka eftersom jag inte har cash till ett nytt paket när det som ligger i väskan tar slut. Tår. Resten är ju absolut bara negativt eftersom jag alltid glömmer hur omständigt det är att ta sig från ön och till vännerna här när jag är i Uppsala (bara öppna dörren, gå ner för trappan, framme). Det bli nada spontant, och allt ickespontant kostar pengar.
Den fina familjegemenskapen har övergått till en gudvadjagärtröttpådigickegemenskap som får mig att allvarligt tvivla på om jag någonsin kommer klara av att ha en sambo. Lätt sorgligt.
Alltså. När jag blir stor ska jag:
1. Bo i en stad
2. Gifta mig med en hjärnkirurg med en saftig månadslön
3. Aldrig klaga när mannen aka hjärnkirurgen aldrig är hemma
Nej.
Det överfattiga stadiet har övergått till ett luspankt stadie (överdriver icke) vilket är superträligt. Enda positiva är väl att jag måste sluta röka eftersom jag inte har cash till ett nytt paket när det som ligger i väskan tar slut. Tår. Resten är ju absolut bara negativt eftersom jag alltid glömmer hur omständigt det är att ta sig från ön och till vännerna här när jag är i Uppsala (bara öppna dörren, gå ner för trappan, framme). Det bli nada spontant, och allt ickespontant kostar pengar.
Den fina familjegemenskapen har övergått till en gudvadjagärtröttpådigickegemenskap som får mig att allvarligt tvivla på om jag någonsin kommer klara av att ha en sambo. Lätt sorgligt.
Alltså. När jag blir stor ska jag:
1. Bo i en stad
2. Gifta mig med en hjärnkirurg med en saftig månadslön
3. Aldrig klaga när mannen aka hjärnkirurgen aldrig är hemma
