...jag såg du förstod, eller anade, att vi inte skulle vara tillsammans - tillnärmelsevis så där länge som visorna och vi själva ordat om.
Hej fina gamla bloggen som jag tydligen inte har raderat.
Ja det här gick ju inte så bra. Man skulle nästan kunna säga att livet suger ganska mycket. Det är meningen att jag skulle ta min masterexamen om bara några dagar, men tji fick jag! Har spenderat några månader nu med att lipa och vara ledsen och är inte alls samma människa som jag var förr. Problemet är ju då att jag gillade personen jag var förr och att jag inte riktigt vet hur jag ska få tillbaka det. Men mest är jag ledsen över hur människor kan vara, och avundsjuk på alla som har det bra. Folk är tillsammans till höger och vänster får barn och har det överlag ganska bra, medan jag har lagt över två år på något som skulle visa sig vara helt personlighetsförstörande. Och jag har älskat, och jag har fått se hur det blir när man älskar någon som inte riktigt är kapabel. Jag tror nu när jag skriver att det jag är mest arg över är att hade jag velat förstöra min tillvaro så hade jag kunnat göra det själv, men att den ska förstöras av någon som säger sig vilja mig väl och som påstår sig vilja spendera livet med mig är en så sjukt konstig känsla att jag inte för mitt liv kan förstå någonting. Jag försöker även wrappa tankarna kring hur jag ska kunna vara med någon annan i framtiden. Hur ska det gå till? Hur ska jag bete mig? hur ska jag kunna lita på den personen? Jag förstår inte hur jag ska kunna slappna av och vila i en relation igen. Det gör mig förbannad, för det är ju det man har dom till, inte för att bekräfta sig själv eller hävda sig själv eller för att man inte vill vara ensam. Skitliv. Skitledsenhet.
Så. Nu gråter jag igen och jag är så trött på det, aldrig mer, inte en chans. Det här var inte alls en bra idé, kan inte ens scrolla gamla inlägg för jag var så glad då och trodde att saker skulle bli bra. Klart slut.
So far
Det absolut tråkigaste sommarlovet i mitt liv pågår just...nu. Jag tänkte i maj nångång att det kanske inte gjorde så mycket att jag skulle vara överfattig och därför tvingas vara hemma i Småland i över två månader, det skulle kanske tillochmed bli lite kul!
Nej.
Det överfattiga stadiet har övergått till ett luspankt stadie (överdriver icke) vilket är superträligt. Enda positiva är väl att jag måste sluta röka eftersom jag inte har cash till ett nytt paket när det som ligger i väskan tar slut. Tår. Resten är ju absolut bara negativt eftersom jag alltid glömmer hur omständigt det är att ta sig från ön och till vännerna här när jag är i Uppsala (bara öppna dörren, gå ner för trappan, framme). Det bli nada spontant, och allt ickespontant kostar pengar.
Den fina familjegemenskapen har övergått till en gudvadjagärtröttpådigickegemenskap som får mig att allvarligt tvivla på om jag någonsin kommer klara av att ha en sambo. Lätt sorgligt.
Alltså. När jag blir stor ska jag:
1. Bo i en stad
2. Gifta mig med en hjärnkirurg med en saftig månadslön
3. Aldrig klaga när mannen aka hjärnkirurgen aldrig är hemma
Nej.
Det överfattiga stadiet har övergått till ett luspankt stadie (överdriver icke) vilket är superträligt. Enda positiva är väl att jag måste sluta röka eftersom jag inte har cash till ett nytt paket när det som ligger i väskan tar slut. Tår. Resten är ju absolut bara negativt eftersom jag alltid glömmer hur omständigt det är att ta sig från ön och till vännerna här när jag är i Uppsala (bara öppna dörren, gå ner för trappan, framme). Det bli nada spontant, och allt ickespontant kostar pengar.
Den fina familjegemenskapen har övergått till en gudvadjagärtröttpådigickegemenskap som får mig att allvarligt tvivla på om jag någonsin kommer klara av att ha en sambo. Lätt sorgligt.
Alltså. När jag blir stor ska jag:
1. Bo i en stad
2. Gifta mig med en hjärnkirurg med en saftig månadslön
3. Aldrig klaga när mannen aka hjärnkirurgen aldrig är hemma
Hoho!
Det här var ju nästan lite kul! Att skriva i en (sen länge) död blogg som man vet att ingen kommer läsa i är grymt underskattat. Nästan som att skriva dagbok! Det ska jag nog börja göra igen, inte kul att skriva blogg när man inte har lust att folk ska veta vad man tänker ju. :)
Livet!
Livet!
Fantastiskt levande blogg!
...
Jag har iallafall köpt världens finaste bikini! Och på fredag ska jag hem till kära Småland för att fira mormor och morfars guldbröllop (bli inte glada, kommer vara hemma i 1½ dag och måste tentaplugga...).
Allvarligt?
Hahaha, så himla obehagligt stelt och obekvämt. Vilket jippo det kommer bli, väl bortkastade skattepengar- hurra!
...
...
Dagens lista.
Okej, saker jag måste göra som det är mer troligt att jag gör när ni vet att jag måste göra dom:
*Sluta röka
*Börja träna (träningskort är köpt. Sport-BH är köpt. Ursäkt finns ej!)
*Gå till tandläkaren
*Boka läkartid för fotuppföljning. Ont tre år efter jag bröt skiten = ej okej.
Motivationsbilder:
Eftersom jag kan slänger jag även in en fin bild på min fot då det begav sig, varsågoda!
Da, skrämseltaktik funkar på mig!
Whippa!
Okej.
Avsky Tre. Sitter hemma mitt i centrala Uppsala utan täckning, det är ju så man storknar.
Krasch...
Idag har jag tappat nya mobilen två gånger, första gången på golvet imorse och andra gången nästan slängde jag ut den på trottoaren när jag skulle svara. Det börjar bra.
Jag borde plugga nu men ska fila naglar, måla naglar (det bästa jag vet tänkte jag säga), beundra naglar, käka chilinötter och kolla på how i met your mother. Laaat!
Imorrn blir det lugg och barjobb!
Jag borde plugga nu men ska fila naglar, måla naglar (det bästa jag vet tänkte jag säga), beundra naglar, käka chilinötter och kolla på how i met your mother. Laaat!
Imorrn blir det lugg och barjobb!
Onsdag ska jämt bråka, torsdag hoppar kråka.
Okej...nu har vi börjat den nya kursen. Mattekursen. Hahaha! Har suttit och wikat potenser och logaritmer för att ens komma ihåg vad det är vi pratar om eftersom jag märkt att matteminnet inte är ett minne utan ett svart hål. Vår otroligt karismatiske mattelärare (stel, ringar i båda öronsnibbarna, förklarar saker genom att upprepa men bara lite långsammare) frågade om det var nån som inte visste vad ett reellt tal var- jag räckte upp handen, frågade om det var någon som inte kom ihåg kvadrerings- och konjugatreglerna- jag räckte upp handen. Und so weiter. Jag trodde jag var ensam tills det visade sig att de längst bak hade suttit i 45 minuter utan att ens ha sett vad människan skrivit på tavlan (röd penna), och inte heller fattat något men varit tysta. Typiskt naturvetare har jag lärt mig under de här 1½ åren jag lekt en sådan. Vår andra mattelärare (ryss-amerikan, räknar ut saker på sätt ingen hört talas om) sa sen rakt ut att han inte kunde förstå att vi inte förstod. Jag ser en ljus framtid hägra.
Men allt för konsten (jag dog lite av lycka när jag hittade det här, tårar i ögonen och klump i magen som försvann i vår fina bunker till datasal på EBC).
Annars händer inte så mycket. Extrakursen börjar på lördag med saftiga 800:- i kompendieavgift, jag har bestämt mig för att klippa lugg (en stor jävel, inte gösversionen från ettan på gymnasiet) och jag har hittat en ny katastrofalt bra/dålig serie, Legend of the Seeker, som kommer göra allt förutom att höja mina mattebetyg (huvudrollen är barbröstad i avsnitt 1 och 6, hittills).
Repeat, repeat, repeat!
Men allt för konsten (jag dog lite av lycka när jag hittade det här, tårar i ögonen och klump i magen som försvann i vår fina bunker till datasal på EBC).
Annars händer inte så mycket. Extrakursen börjar på lördag med saftiga 800:- i kompendieavgift, jag har bestämt mig för att klippa lugg (en stor jävel, inte gösversionen från ettan på gymnasiet) och jag har hittat en ny katastrofalt bra/dålig serie, Legend of the Seeker, som kommer göra allt förutom att höja mina mattebetyg (huvudrollen är barbröstad i avsnitt 1 och 6, hittills).
Repeat, repeat, repeat!
Work work.
Jag ska börja med att säga att det definitivt blir omtenta på den här, men tur i oturen är att jag knappast blir ensam skamsen i omtentasalen med tanke på alla uppgivna ansikten och hetsdrickandet av öl på V-dala efteråt. Sådär, nu är nu och igår var igår. Jag kan glatt meddela att jag, trots den synbara bristen på en sådan, har en plan. En mycket bra plan. Den går i stora drag ut på att hetsplugga (och då menar jag verkligen hetsplugga) hela terminen, planera varenda dag i detalj och aldrig ha en lugn stund. Jag har därför tryckt in en delvis nätbaserad 15-poängskurs mitt i alltihopa så att jag verkligen ska känna flammorna slicka röven och då, ja snälla då, lyckas klämma in genetikomtentan i april. Jag är ju nämligen en sån som gör absolut ingenting utan de där flammorna, se bara på Konstvetenskap B- en till två sammankomster i veckan och jag blev en uppskjutande, mexikanälskande, musiksurfande, disciplinsaknande klump av ambitionslöshet. Med den här planen däremot kommer terminen gå så snabbt och stressigt att jag kommer ligga halvdöd på Alvesta station när sommaren början, men en effektiv halvdöd. Sådetså! Bli dock inte avskräckta från eventuella besök, sånt gör bara att jag måste planera dagarna runt omkring ännu mer vilket är väldigt önskvärt.
Men innan jag blir effektiv ska jag ta en kvart till att stirra på min nya mobil. Ja, min nya mobil. Jag har äntligen skrotat min gamla "Va? Va? Jag hör dig inte!"-grunka och skaffat en rosa sak som jag just nu älskar pinsamt mycket. Det gör ingenting att halva Sverige har den, jag förstår dom!
Jag har ju då även gått över till den mörka sidan och skaffat Tre, men det pratar vi inte mer om.
Update! Jag glömde ju berätta (jo, mitt liv är jättespännande) att jag inte kunde få en blund i ögonen inatt. Gick och la mig vid tvåtiden ungefär och vid nio på morgonen konstaterade jag att, nä,det här funkar inte. Jag hade kört alla grejer- varm mjölk (om du läser det här Carro, en ny liter kommer stå i ditt kylskåp innan...ja, innan du läser det här troligtvis), radat upp alla namn jag vet i alfabetisk ordning, kört flumavslappning à la en kroppsdel i taget, tänkt på ingenting, tänkt på får, använt sovmask, ett täcke, två täcken. Nada. Mycket konstigt. Ännu konstigare är att jag inte är så speciellt trött nu heller. Eller trött är jag. Jag är så trött att det gör ont i mellangärdet, men jag är inte sovtrött. Bara molande trött. Som utmattningstrött.
Jag har fått insomnia.
Jag är Jacks kallsvett.
Men innan jag blir effektiv ska jag ta en kvart till att stirra på min nya mobil. Ja, min nya mobil. Jag har äntligen skrotat min gamla "Va? Va? Jag hör dig inte!"-grunka och skaffat en rosa sak som jag just nu älskar pinsamt mycket. Det gör ingenting att halva Sverige har den, jag förstår dom!
Jag har ju då även gått över till den mörka sidan och skaffat Tre, men det pratar vi inte mer om.
Update! Jag glömde ju berätta (jo, mitt liv är jättespännande) att jag inte kunde få en blund i ögonen inatt. Gick och la mig vid tvåtiden ungefär och vid nio på morgonen konstaterade jag att, nä,det här funkar inte. Jag hade kört alla grejer- varm mjölk (om du läser det här Carro, en ny liter kommer stå i ditt kylskåp innan...ja, innan du läser det här troligtvis), radat upp alla namn jag vet i alfabetisk ordning, kört flumavslappning à la en kroppsdel i taget, tänkt på ingenting, tänkt på får, använt sovmask, ett täcke, två täcken. Nada. Mycket konstigt. Ännu konstigare är att jag inte är så speciellt trött nu heller. Eller trött är jag. Jag är så trött att det gör ont i mellangärdet, men jag är inte sovtrött. Bara molande trött. Som utmattningstrött.
Jag har fått insomnia.
Jag är Jacks kallsvett.
"MJA MJA MJA MJA!"...?
Jag suger verkligen på att plugga, ställde klockan på 10 men vaknade för en halvtimme sen...det blir omtenta på den här! Men men, jag har hittat det snyggaste duschdraperiet! Fuck Clintan!
Logisk OCH känslosam, I rest my case.
Jag är tydligen en helt komplett människa eftersom bruden snurrar åt alla håll och kanter för mig, motsols första gången visserligen men sen bytte hon håll. Detta är förstås helt i ordning eftersom jag är skytt, och skyttar är fullkomliga, som alla vet.
Åååh!
Efter långt letande på besatta/smågalna samlares hemsidor har jag äntligen hittat dom, Gusty och Applejack- mina absoluta favoriter!
Eller sen MÅSTE jag plugga för att vara mer korrekt...
Damn.
Läste just att Kristin Chenoweth ska vara med i David E. Kelleys nya advokatserie. Jag är så jäkla trött på advokatserier. Man skulle kunna säga att jag avskyr advokatserier. Advokatserier började och slutade vara bra när man var tolv och kollade på Ally McBeal. Bränn advokatserier!
Jag saknar Pushing Daisies redan.
MEN- jag är inte bitter till hundra procent, nej då, för idag shoppade vi klart alla julklappar, imorrn blir det julpyssel med småkusinerna och nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på Fringe. Man kan ha det värre!
Jag saknar Pushing Daisies redan.
MEN- jag är inte bitter till hundra procent, nej då, för idag shoppade vi klart alla julklappar, imorrn blir det julpyssel med småkusinerna och nu ska jag lägga mig i sängen och kolla på Fringe. Man kan ha det värre!
Grattis mig!
Yey! 23! Fan, det blir ju bara bättre och bättre för varje år som går! Tänk att vara 14 igen, eller 15...läskiga tanke...den tiden då jag öppnade fönstrena, satte cd-spelarens högtalare på fönsterkarmen och spelade diverse ångestmusik superhögt så att alla på gatan skulle höra hur svårt allting var. Den enda som såhär i efterhand faktiskt förtjänade mina musikaliska ventilationer var väl Dagfild (den häxan), men jag hävdar med bestämdhet att det enda bra med att vara liten är overaller och sen går det bara utför tills man runt 20 nånstans lämnar pseudovuxenheten och faktiskt blir vuxen på riktigt- en sån som folk tar på allvar (om man vill, men det bestämmer man ju själv)! Fantastiskt! Min kloka mutter säger dock att den bästa tiden kommer vid 35 då man släpper alla nojor och föreställningar om vad livet ska vara och mest bara är. Det låter skönt tycker jag. :)
