" border="0" alt="Bloggtitel">

Yey! 23! Fan, det blir ju bara bättre och bättre för varje år som går! Tänk att vara 14 igen, eller 15...läskiga tanke...den tiden då jag öppnade fönstrena, satte cd-spelarens högtalare på fönsterkarmen och spelade diverse ångestmusik superhögt så att alla på gatan skulle höra hur svårt allting var. Den enda som såhär i efterhand faktiskt förtjänade mina musikaliska ventilationer var väl Dagfild (den häxan), men jag hävdar med bestämdhet att det enda bra med att vara liten är overaller och sen går det bara utför tills man runt 20 nånstans lämnar pseudovuxenheten och faktiskt blir vuxen på riktigt- en sån som folk tar på allvar (om man vill, men det bestämmer man ju själv)! Fantastiskt! Min kloka mutter säger dock att den bästa tiden kommer vid 35 då man släpper alla nojor och föreställningar om vad livet ska vara och mest bara är. Det låter skönt tycker jag. :)