" border="0" alt="Bloggtitel">

Nu jävlar är det lilla äcklot ute ur mitt rum...den kröp ur lampkupan och började flyga runt runt precis ovanför lampskärmen då jag såg min chance of a lifetime- ställde mig på en pall och körde in flugsmäcken i varvet för att stoppa mutanten i farten med tanken att det skulle bli lättare att slå ihjäl den utanför lampan. Riktigt så gick det inte till för det blev plötsligt helt tyst när jag utfört manövern, jag tittade upp i taket, ner i lampskärmen, runt i rummet, men den var fan borta. Märkte när jag tittade på flugsmäcken sen att den hade fastnat med benen i maskorna (då fattar ni hur absurt stor den var!) varav all världens tankar flög genom huvudet på mig, det var som om jag hade hittat guld i Klondike! Jag hade bara kunnat slå smäcken hårt som fan i väggen så skulle det vara över. Istället bara frös hjärnan, benen gick ut i hallen och öppnade dörren och armarna slängde ut smäcken med mutant och allt som en femåring. Så nu ligger vår röda flugsmäck nånstans ute på gräsmattan med frankenstein i sig som snart kommer ha lirkat sig loss och flugit iväg skadeglad som en maafucker. Jag har god lust att gå ut i trädgården och slå på den igen men jag vågar inte, så nu går jag och lägger mig.
Slut på vardagsdramat!

Salut!