Aaaah...

Idag började vi skolan förresten, läraren var en käck dam som slängde bollar på oss för att vi skulle förstå vikten av tvåvägskommunikation under föreläsningar. Hon fick oss också att spela yatzy för att graspa idén om naturligt urval. Även om vi ibland tvivlar på det själva så är vi ju faktiskt vuxna människor allihopa men det hade hon tydligen inte blivit informerad om. Tack gode Gud har vi henne bara på måndag också.
Nu ska jag ta lite fil, kolla på tv och sen gå och lägga mig. Helt utan anledning kunde jag plötsligt inte somna igårnatt, låg och vred mig till klockan fem då jag föll i nån slags dvala som jag inte ens tror får kallas sömn. Dvalade sen i två och en halv timme innan jag var tvungen att gå upp till le school. Superkonstigt, jag som hellre sover än käkar!
Viktigt meddelande.
Igår var jag ute och hade superkul på VG, mycket öl och rolig reunion med folk efter sommaren. Var bra flicka och kom hem lite efter tolv men kom ändå inte i säng förrns vid fyra...jag skyller allt på Dylan...Dylan och Kelly och Brenda!
PS. Kelly var en bitch och Dylan hörde ihop med Brenda forever. Så det så!

Happy sunday.

Och åh! Jag måste ju visa grejerna jag fick av mormor, älskar fulsnygga burkar och grejer:
Pepparkaksburk goes jugend, tom på pepparkakor men full av nostalgi!
Det bästa är alla småbilder runt om:

Gubbe dricker kaffe med en Toulouse-Lautrec-målning i bakgrunden, wunderbart! Haha

Fin gammal burk, numera sybehörsburk, med en nederländsk/belgisk målning på varje sida.

Favoriten: glad kille med luta av Frans Hals!

Knappask. :) Jag älskar knappar!

Gullig ask jag hittade i Lillstugan, vi brukade lägga smycken i den när vi var små.

I låg ett fint sjalspänne och en liten plastgrej:

Mammas skor från jag vet inte när, gick runt i dom när jag var typ sju år och ville att mina fötter skulle växa så dom passade. Dom passar nu! Lite smutsiga men jag tänker spatsera till skomakaren nån vacker dag och se om man kan fixa till dom, annars tycker jag om dom bara ståendes i rummet. :)

Nu ska jag vara supertjejig och kolla på The Notebook med glass och hallon som sällskap!
Kärleken, den kärleken!

Hand solo.
Nerd alert!
Till skillnad från HP-wikin som jag ju tycker om på riktigt är det här humor på hög nivå! Haha
Nu ska jag ta tag i mitt liv.
Häv!
Lämnar er med Sully- västerns, om inte världens, hetaste man (OCH min framtida man när jag var tio)! Dregla inte på era tangentbord brudar, det är så svårt att torka ur dom.

(bild)
Orka.
Jag har tagit två glamourösa pauser:
1) Rökpaus på blombalkongen
2) Pyttipannapaus i groddköket
Jag har sett två hemskt finkulturella filmer:
1) Hellboy 2, jag gillar ju sånt
2) The Happening, den suger mer än marmelad under ost
Jag gick upp runt elva, alltså har jag suttit här i drygt 8½ timme. Vad har jag gjort när jag inte sett på filmerna? Varför går jag inte upp trots att jag har ont i röven? Vad fan är det för fel på mig? Är jag världens lataste människa, eller har jag en superkraft som gör att en timme för resten av mänskligheten är som en kvart för mig (det sista nämns med övertygelsen om att två timmar i en fåtölj faktiskt är okej, bortsett från att det är fullt möjligt då)?
Framgångsrecept.
Frukosttraditionerna har varit många- när jag var liten var det bara havregrynsgröt, sen när jag blev äldre och tydligen förlorade förmågan att smälta fibrer blev det mannagrynsgröt och efter det åt jag bara ostmackor med apelsinmarmelad på (på osten, inte under). Nu är det A-fil och müsli som gäller, gott!
Copycat.
Har också plöjt internet nu när jag har bredband igen (Luthagen- kvartär, Helgö- krita) och var nyss inne på Perez Hilton där jag lyssnade på Beyonces syrra Solanges låt Sandcastle Disco. Är jag den enda som hör nästan precis samma trumslinga som i Peter, Björn & Johns Young Folks,fast lite långsammare?
Jag bedömer djur, del 2.
MEN bortsett från att de knappt finns mer så är orangutangen det bästa djuret (och några ska jag väl hinna rädda?!).

Gå på gatan för en lampa.
Iallafall, den här lampan skulle jag kunna ha i varenda rum, kanske tillochmed två i varje (så kär är jag i den). LIV av braiga Jonas Bohlin är den mest perfekta lampan som finns och jag skulle kunna gå på glas, tvätta mitt ansikte med fet tvål eller bo en längre tidsperiod i Göteborg för den. Grejen är att jag nästan hade kommit över min flera års långa besatthet av LAMPAN när jag och Becca gick förbi lampbutiken på Storgatan för några dagar sen. Efter det var det, som man brukar säga, kört.

(bild)
Dela äpple.
Quotation Marks
Cake Wrecks
Judge a Book

Rösti: Välkommen tillbaka från la France! Hoppas du hade the time of your life och att du romantiserade tills läpparna blödde! Jag förväntar mig snygga baguettefoton inom en snar framtid :)
Följetong.
Slut på vardagsdramat!
Salut!
Jävla djur!
Fan, jag som ska upp tidigt imorrn för Husebys jaktmässa (det ni brudar) och kasta dummiesar runt mig när mamma och Lazio demonsterar för det skjutgalna packet hur man arbetar med jakthundar. Måste sova. Tänker inte sova innan den jäveln är dödens DÖD!
Den själviska generationen.
En osocial period har visst börjat, ska bättra mig dock!
Igår var jag och la famiglia i Oskarshamn för att kolla SKB:s framtida förvar av Sveriges kärnbränsle. Vi blev utrustade med hjälmar, reflexvästar, transpondrar (så de visste var vi var om det skulle hända något, spännande!) och magväskor med gasmasker i och åkte sedan 450 m ner i svenskt urberg där vi blev guidade i drygt 1½ timme av en brud som inte kan ha varit så mycket äldre än mig (vi hade tur som fick henne dock eftersom det andra alternativet som höll ett föredrag i början var sjukt käck och hoppig, och jag har väldigt svårt för sjukt käcka och hoppiga personer). Jag anser mig nu vara en expert på kärnkraft i allmänhet och kärnbränsle i synnerhet.
Nej, men det var mycket intressant. Jag som fortfarande inte riktigt har tagit ställning till kärnkraftens vara eller icke vara har lärt mig grymt mycket och familjen diskuterade hela vägen hem. Inte minst om människors förmåga att bortse så totalt från framtiden och koncentrera sig helt på nuet- man visste för 30/40 år sedan att man skulle stå upp till nacken i radioaktivt avfall när man började med kärnkraften men man körde på ändå, för att vi behövde energi DÄR & DÅ. Tanken svindlar när man får reda på att kapslarna med avfallet måste befinna sig utom räckhåll för allt levande i 100 000 (ja, hundra tusen år!) för att inte utgöra något fara, hälften av tiden arten Homo sapiens sapiens funnits på jorden. Hur ska man lyckas med det? SKB kände sig ganska säkra på att om man begraver något 500 m ner i ett urberg som inte innehåller några fyndigheter eller intressanta saker överhuvudtaget och sen bara försöker underrätta framtida generationer om detta så ska allt gå bra. Men ärligt talat- 100 000 år är en jäkligt lång tid. Da Jesus levde för drygt 2000 år sedan, egyptierna började bruka jorden i nildeltat ca 6000 år innan dess, och vi tycker alla det var superlänge sedan. Hur ska man kunna hålla information levande i 100 000 år när språk, kulturer och religioner dör ut och ersätts i den takt de gör, när legender skapas om saker som hänt för bara hundratals år sedan? Det är ganska skämmigt när man inser att nästan 4000 generationer kommer dras med något som vi i slutändan bara kommer ha använt som energikälla i 60 år. Vi måste ju faktiskt komma på något mer hållbart.
Slutsatsen av bildiskussionen var iallafall att, enligt oss, kommer allt fallera, om inte innan nästa istid (tre stycken kommer passera innan avfallet lugnat ner sig, hur folk ska komma ihåg att det ligger farliga saker nere i berget i Oskashamn när de kommer frysa ihjäl eller sticka till sydligare breddgrader är ju en helt annan diskussion) så efter. I den takten vi förstör jorden och utnyttjar alla dess resurser kommer återstoden av befolkningen få återgå till ett bondesamhälle på en skalperad jord och till slut är det bara massajerna och andra naturfolk som kommer överleva för att de har koll på hur man klarar sig utan viasat och flygplan. Vi har det ju tydligen inte.
En ganska så typiskt framtidsvison för min familj, sen kom vi hem och satte på tv:n.

(bild)
Onsdag på ön.
När jag närmade mig ängen såg jag något brunt. Ännu närmare att det bruna blandades med vitt. När jag kom fram steg jag av cykeln (som i slow motion) och blickade ut över en äng full med Hereford-tjurar (en komplett med näsring) som tittade på mig som om jag skulle dra gräset (tuvtåtel, timotej, ängsgröe) ur munnarna på dom. Eftersom jag var på landet utstötte jag ett dämpat "jävla skit!" innan jag tackade gudarna att jag fått ihop åtminstone mestadelen av växterna och krypen som krävdes för att komma upp i siffrorna vår kursansvariga måste ha tänkt ut när hon rökte vattenpipa med inte helt legita grejer i. Iallafall tänkte jag att jag inte skulle vara en sån mes så jag började gå utmed hagen för att samla in lite "pre-betesväxter", tjurarna följde efter mig. Jag sneglade på dom och gick en bit till, de gick en bit till. När de hade följt efter mig i ca en kvart märkte jag att hagen var indelad i två delar, en de skulle beta av nu och en annan de skulle släppas in på senare. Ålandes tog jag mig in på tjurarnas framtida turf, bredde ut min filt, tog fram mina böcker, tog av mig skorna, allt medan de stod på rad vid stängslet och glodde på mig. Inte ens när bonden kom och lämpade av vatten brydde de sig. Så spenderade vi fem timmar. Jag tror vi är vänner nu.
Vill ni veta mer om rasen Hereford, gå gärna in på hemsidan. Där kan du bl.a. bli medlem för bara 350 kronor OCH köpa strumpor med "Hereford" broderat på, passar särskilt frusna växeltelefonister samt arbetare som spenderar hela nätterna i kalla fordon.
Pausbild.
13 timmar kvar.
På tal om hemma så har jag packat i fyra timmar och är än så länge bara klar med uppletandet,sorterandet och ihophäftandet av kemigrejerna (nej jag gjorde det såklart inte när jag sa att jag skulle göra det), kläderna har jag inte ens tittat på. Stabilt med tanke på att jag ska upp halv sex imorrn. OCH måste tvätta. Jag sa till Sara idag att jag är helt tvärtom från alla andra som åker hem- de tar med sig sin smutstvätt för att slippa tvätta medan jag fasar för vår källartvättstuga där kläderna aldrig torkar och tvättar som en galning innan istället. Jag älskar torkskåp! Nu vet jag dock inte om jag hinner.
Men skit i det, jag ska hem! HEM!

Jag bedömer djur, del 1.


Biologi.
;)
