Photobucket" border="0" alt="Bloggtitel">

Aaaah...

Oh mein Gott vad jag längtar efter ett badkar, att få ligga i varmt vatten i tre timmar och bli ett russin är min dröm just nu. Dusch är ett jävligt dåligt substitut. Jag avskyr att duscha. Jag avskyr att duscha så mycket att jag väntade tills ett på natten innan jag gjorde det igår. Iförsig skulle jag tvätta håret också (tråkigt nr.2), och det är inte bra för jag blir alltid lite rädd att mina korridorare ska bli superarga på mig när jag drar fram hårfönen halv två på natten. Men men, att de inte sagt något på ett år tar jag som ett tyst accepterande.


Idag började vi skolan förresten, läraren var en käck dam som slängde bollar på oss för att vi skulle förstå vikten av tvåvägskommunikation under föreläsningar. Hon fick oss också att spela yatzy för att graspa idén om naturligt urval. Även om vi ibland tvivlar på det själva så är vi ju faktiskt vuxna människor allihopa men det hade hon tydligen inte blivit informerad om. Tack gode Gud har vi henne bara på måndag också.
Nu ska jag ta lite fil, kolla på tv och sen gå och lägga mig. Helt utan anledning kunde jag plötsligt inte somna igårnatt, låg och vred mig till klockan fem då jag föll i nån slags dvala som jag inte ens tror får kallas sömn. Dvalade sen i två och en halv timme innan jag var tvungen att gå upp till le school. Superkonstigt, jag som hellre sover än käkar!

Viktigt meddelande.

Igår var jag ute och hade superkul på VG, mycket öl och rolig reunion med folk efter sommaren. Var bra flicka och kom hem lite efter tolv men kom ändå inte i säng förrns vid fyra...jag skyller allt på Dylan...Dylan och Kelly och Brenda!

PS. Kelly var en bitch och Dylan hörde ihop med Brenda forever. Så det så!


Happy sunday.

Yo! Idag har varit en bra dag. Ali kom över för att plugga, vilket vi gjorde i ca en kvart (han aktivt, jag inte så värst), sen gick vi till Waynes och tog en fika istället. Bra substitut! Jag käkade en morotskaka med argumentet att morotsbitarna var så nyttiga att resten av kakan blev det också, right?! Efteråt hängde jag med honom till hans crib där vi hade hämningslöst sex...nej, vi tittade på grejer på hans dator, han skröt om en massa filmoriginalgrejer han fått den jäveln och sen gav han mig två nummer av Vice! Gulle! Han hade sett det mexikanska numret, tänkt på mig (jag kan inte för allt i världen komma på varför) och beställt dubbla nummer, fick dubbelt upp av två nummer istället så nu har jag att läsa. Sweet! En till grej jag kan göra istället för att plugga behövs alltid. :)



Och åh! Jag måste ju visa grejerna jag fick av mormor, älskar fulsnygga burkar och grejer:
Pepparkaksburk goes jugend, tom på pepparkakor men full av nostalgi!
Det bästa är alla småbilder runt om:


Gubbe dricker kaffe med en Toulouse-Lautrec-målning i bakgrunden, wunderbart! Haha


Fin gammal burk, numera sybehörsburk, med en nederländsk/belgisk målning på varje sida.


Favoriten: glad kille med luta av Frans Hals!


Knappask. :) Jag älskar knappar!


Gullig ask jag hittade i Lillstugan, vi brukade lägga smycken i den när vi var små.


I låg ett fint sjalspänne och en liten plastgrej:


Mammas skor från jag vet inte när, gick runt i dom när jag var typ sju år och ville att mina fötter skulle växa så dom passade. Dom passar nu! Lite smutsiga men jag tänker spatsera till skomakaren nån vacker dag och se om man kan fixa till dom, annars tycker jag om dom bara ståendes i rummet. :)


Nu ska jag vara supertjejig och kolla på The Notebook med glass och hallon som sällskap!
Kärleken, den kärleken!

Hand solo.

Hahaha!

Nerd alert!

Igårkväll när jag (precis som idag) sorterade kemigrejerna, la dom på sängen, ignorerade dom nästan hela dagen och gjorde oviktiga men mycket roligare saker istället hittade jag Wookieepedia. Fan-tas-tiskt!
Till skillnad från HP-wikin som jag ju tycker om på riktigt är det här humor på hög nivå! Haha
Nu ska jag ta tag i mitt liv.

 Pappa Chewbacca


Mamma Mallatobuck


Stackars lilla Lumpawaroo...

Häv!

Idag ska jag inte sitta i fåtöljen i över åtta timmar utan ska snart göra mig respektabel och sticka till Västgöta nation och hjälpa Jenny i puben. Lite av en fraternisera-med-fienden-situation, men det ska bli superkul! Öl, nachos och bra sällskap är tre bra ingredienser för att få till en bra torsdag.
Lämnar er med Sully- västerns, om inte världens, hetaste man (OCH min framtida man när jag var tio)! Dregla inte på era tangentbord brudar, det är så svårt att torka ur dom.



(bild)

Orka.

Tänkte bara informera er om att om ni slutar höra av mig så är det för att jag växt fast i min fåtölj och inte når telefonen eller tangenterna, i den har jag nämligen spenderat hela dagen, hela dagen.

Jag har tagit två glamourösa pauser:
1) Rökpaus på blombalkongen
2) Pyttipannapaus i groddköket

Jag har sett två hemskt finkulturella filmer:
1) Hellboy 2, jag gillar ju sånt
2) The Happening, den suger mer än marmelad under ost

Jag gick upp runt elva, alltså har jag suttit här i drygt 8½ timme. Vad har jag gjort när jag inte sett på filmerna? Varför går jag inte upp trots att jag har ont i röven? Vad fan är det för fel på mig? Är jag världens lataste människa, eller har jag en superkraft som gör att en timme för resten av mänskligheten är som en kvart för mig (det sista nämns med övertygelsen om att två timmar i en fåtölj faktiskt är okej, bortsett från att det är fullt möjligt då)?

Framgångsrecept.

Jag har kommit på hur jag ska klara nästa termin utan krångel och med minsta möjliga ansträngning. Det låter väldigt avancerat men da knep är att jag ska börja käka frukost igen. Löjligt enkelt. Kruxet är bara att jag inte gillar att äta på morgonen, men man kan inte bara göra saker som man gillar här i världen + att jag identifierat frukost som den enda gemensamma nämnaren under alla flytter då jag faktiskt varit en jäkel i skolan. Ja, frukost och disciplin då, men det låtsas jag inte om.
Frukosttraditionerna har varit många- när jag var liten var det bara havregrynsgröt, sen när jag blev äldre och tydligen förlorade förmågan att smälta fibrer blev det mannagrynsgröt och efter det åt jag bara ostmackor med apelsinmarmelad på ( osten, inte under). Nu är det A-fil och müsli som gäller, gott!

Copycat.

Nu är jag uppe i Uppsala och det finns många ord för att beskriva min ovilja inför att börja plugget igen, men för er skull sparar jag det tills jag börjat för att lätta lite på tjatigheten. Jag kan dock säga att när jag äntrade huset efter att ha dragit resväska + bag genom hela stan så gick luften ur mig, kände mig riktigt obekväm och längtade bara tillbaka hem. Kändes bättre nu när jag vaknade på morgonen men jag har fortfarande en känsla av att jag inte är där jag borde vara. Weird. Iallafall såg rummet som ut som ett bombnedslag när jag kom hit, hade visst inte packningsstädat, så jag har gått omkring och putsat och fejat hela dagen. Har tillochmed hunnit med en tur till IKEA där jag köpte en skohylla (much needed, fick ta den lille, fula för att min hall är ca 2kvcm) och en stor väggtextil med Kyssen av Gustav Klimt på. Ska försöka göra le room mindre plottrigt och mer enhetligt, jag håller tummarna och önskar mig själv lycka till! Men- nudelsoppa tills 1:a september alltså.
Har också plöjt internet nu när jag har bredband igen (Luthagen- kvartär, Helgö- krita) och var nyss inne på Perez Hilton där jag lyssnade på Beyonces syrra Solanges låt Sandcastle Disco. Är jag den enda som hör nästan precis samma trumslinga som i Peter, Björn & Johns Young Folks,fast lite långsammare?




Jag bedömer djur, del 2.

I motsats till det äckliga nejonögat måste orangutangen vara det absolut vackraste/mest medlidandeframkallande djuret nånsin, och var det så att nån sa till mig att "nu Elin får du inte vara människa längre utan du måste välja ett djur, vilket djur som helst, och sen när du valt det måste du vara det resten av livet" så skulle jag lätt valt orangutangen. Trots att jag, när J tyckte det skulle vara roligt att fråga mig en massa freudianska frågor, helt utan självdistans sa att djuret jag nog ser mig som är en flodhäst- nån som de oinvigda tycker är jävligt lat men som experterna vet är ett av världens farligaste djur (som kuriosa kan nämnas att han kom fram till att jag var en helt likgiltig person utan tro på någonting, bara för att jag när han beskrev ett kolsvart rum med ett oidentifierbart ljus i helt logiskt såg ljuset som en lampa istället för hopp som han. Självklart sa han detta mycket diplomatiskt eftersom han till skillnad från mig faktiskt är diplomatisk), Men för att återgå till le point, att vara lagom smart, svinga sig runt i träden och käka frukt på Borneo skulle nog vara ganska chill. Iallafall om människan inte fortsatte som den gör och alla människoapor inte bara dogdogdog som flugor...för att kunna slappna av som art idag måste man väl vara en manet, men hur kul verkar det?
MEN bortsett från att de knappt finns mer så är orangutangen det bästa djuret (och några ska jag väl hinna rädda?!).


Gå på gatan för en lampa.

Becca nämnde lampor hon vill ha i sin nya lägenhet i ett inlägg så det tänkte jag också göra. Inte för att jag har en ny lägenhet, men om jag hade det skulle den troligtvis behöva belysning.
Iallafall, den här lampan skulle jag kunna ha i varenda rum, kanske tillochmed två i varje (så kär är jag i den). LIV av braiga Jonas Bohlin är den mest perfekta lampan som finns och jag skulle kunna gå på glas, tvätta mitt ansikte med fet tvål eller bo en längre tidsperiod i Göteborg för den. Grejen är att jag nästan hade kommit över min flera års långa besatthet av LAMPAN när jag och Becca gick förbi lampbutiken på Storgatan för några dagar sen. Efter det var det, som man brukar säga, kört. 



(bild)

Dela äpple.

Om ni känner för att glömma bort lite av det här fantastiska sommarvädret vi har just nu (iallafall jag känner mig snuvad på en helkroppsbränna... Framsidan=sexy brown. Snurra. Baksidan=vit som en fågelskit) så har ni här tre sidor jag "älskar":

Quotation Marks
Cake Wrecks
Judge a Book



Rösti: Välkommen tillbaka från la France! Hoppas du hade the time of your life och att du romantiserade tills läpparna blödde! Jag förväntar mig snygga baguettefoton inom en snar framtid :)

Följetong.

Nu jävlar är det lilla äcklot ute ur mitt rum...den kröp ur lampkupan och började flyga runt runt precis ovanför lampskärmen då jag såg min chance of a lifetime- ställde mig på en pall och körde in flugsmäcken i varvet för att stoppa mutanten i farten med tanken att det skulle bli lättare att slå ihjäl den utanför lampan. Riktigt så gick det inte till för det blev plötsligt helt tyst när jag utfört manövern, jag tittade upp i taket, ner i lampskärmen, runt i rummet, men den var fan borta. Märkte när jag tittade på flugsmäcken sen att den hade fastnat med benen i maskorna (då fattar ni hur absurt stor den var!) varav all världens tankar flög genom huvudet på mig, det var som om jag hade hittat guld i Klondike! Jag hade bara kunnat slå smäcken hårt som fan i väggen så skulle det vara över. Istället bara frös hjärnan, benen gick ut i hallen och öppnade dörren och armarna slängde ut smäcken med mutant och allt som en femåring. Så nu ligger vår röda flugsmäck nånstans ute på gräsmattan med frankenstein i sig som snart kommer ha lirkat sig loss och flugit iväg skadeglad som en maafucker. Jag har god lust att gå ut i trädgården och slå på den igen men jag vågar inte, så nu går jag och lägger mig.
Slut på vardagsdramat!

Salut!

Jävla djur!

Kan inte sova för just nu finns det en mutant till stekel/megageting på nästan en decimeter i mitt rum (I kid you not! Det är som the Mist mitt framför ögonen på mig!). Den flög runt i drygt en kvart (lät som ett sågvarv) innan den landade på en dokumentsamlare och jag slog den Bruce Lee-hårt med flugsmäcken minst fem ggr. Jag var fan helt livrädd men idealisten i mig måste tagit över min arm för tydligen var karatehårt inte hårt nog då den flög iväg och satte sig i lampkupan när jag trodde den hade droppat.
Fan, jag som ska upp tidigt imorrn för Husebys jaktmässa (det ni brudar) och kasta dummiesar runt mig när mamma och Lazio demonsterar för det skjutgalna packet hur man arbetar med jakthundar. Måste sova. Tänker inte sova innan den jäveln är dödens DÖD!

Den själviska generationen.

En osocial period har visst börjat, ska bättra mig dock!
Igår var jag och la famiglia i Oskarshamn för att kolla SKB:s framtida förvar av Sveriges kärnbränsle. Vi blev utrustade med hjälmar, reflexvästar, transpondrar (så de visste var vi var om det skulle hända något, spännande!) och magväskor med gasmasker i och åkte sedan 450 m ner i svenskt urberg där vi blev guidade i drygt 1½ timme av en brud som inte kan ha varit så mycket äldre än mig (vi hade tur som fick henne dock eftersom det andra alternativet som höll ett föredrag i början var sjukt käck och hoppig, och jag har väldigt svårt för sjukt käcka och hoppiga personer). Jag anser mig nu vara en expert på kärnkraft i allmänhet och kärnbränsle i synnerhet.
Nej, men det var mycket intressant. Jag som fortfarande inte riktigt har tagit ställning till kärnkraftens vara eller icke vara har lärt mig grymt mycket och familjen diskuterade hela vägen hem. Inte minst om människors förmåga att bortse så totalt från framtiden och koncentrera sig helt på nuet- man visste för 30/40 år sedan att man skulle stå upp till nacken i radioaktivt avfall när man började med kärnkraften men man körde på ändå, för att vi behövde energi DÄR & DÅ. Tanken svindlar när man får reda på att kapslarna med avfallet måste befinna sig utom räckhåll för allt levande i 100 000 (ja, hundra tusen år!) för att inte utgöra något fara, hälften av tiden arten Homo sapiens sapiens funnits på jorden. Hur ska man lyckas med det? SKB kände sig ganska säkra på att om man begraver något 500 m ner i ett urberg som inte innehåller några fyndigheter eller intressanta saker överhuvudtaget och sen bara försöker underrätta framtida generationer om detta så ska allt gå bra. Men ärligt talat- 100 000 år är en jäkligt lång tid. Da Jesus levde för drygt 2000 år sedan, egyptierna började bruka jorden i nildeltat ca 6000 år innan dess, och vi tycker alla det var superlänge sedan. Hur ska man kunna hålla information levande i 100 000 år när språk, kulturer och religioner dör ut och ersätts i den takt de gör, när legender skapas om saker som hänt för bara hundratals år sedan? Det är ganska skämmigt när man inser att nästan 4000 generationer kommer dras med något som vi i slutändan bara kommer ha använt som energikälla i 60 år. Vi måste ju faktiskt komma på något mer hållbart.
Slutsatsen av bildiskussionen var iallafall att, enligt oss, kommer allt fallera, om inte innan nästa istid (tre stycken kommer passera innan avfallet lugnat ner sig, hur folk ska komma ihåg att det ligger farliga saker nere i berget i Oskashamn när de kommer frysa ihjäl eller sticka till sydligare breddgrader är ju en helt annan diskussion) så efter. I den takten vi förstör jorden och utnyttjar alla dess resurser kommer återstoden av befolkningen få återgå till ett bondesamhälle på en skalperad jord och till slut är det bara massajerna och andra naturfolk som kommer överleva för att de har koll på hur man klarar sig utan viasat och flygplan. Vi har det ju tydligen inte.
En ganska så typiskt framtidsvison för min familj, sen kom vi hem och satte på tv:n.



(bild)

Onsdag på ön.

Idag gjorde jag ett ryck värdigt en superstudent! Åt en stadig frukost, satte i linserna, packade väskan med flora och insektsbok, slängde mig på cykeln och cyklade bort till min inventeringsäng. Kommer precis ihåg att jag under färden tänkte att "fan vad nice att de inte skulle sätta ut kreatur på ängen trots allt, då hade jag ju fått göra mitt projekt på en mosse...eller i vattnet...", jag tror tillochmed att jag log lite töntigt nöjt med ett "inget kan stoppa mig nu!"-uttryck i ansiktet.
När jag närmade mig ängen såg jag något brunt. Ännu närmare att det bruna blandades med vitt. När jag kom fram steg jag av cykeln (som i slow motion) och blickade ut över en äng full med Hereford-tjurar (en komplett med näsring) som tittade på mig som om jag skulle dra gräset (tuvtåtel, timotej, ängsgröe) ur munnarna på dom. Eftersom jag var på landet utstötte jag ett dämpat "jävla skit!" innan jag tackade gudarna att jag fått ihop åtminstone mestadelen av växterna och krypen som krävdes för att komma upp i siffrorna vår kursansvariga måste ha tänkt ut när hon rökte vattenpipa med inte helt legita grejer i. Iallafall tänkte jag att jag inte skulle vara en sån mes så jag började gå utmed hagen för att samla in lite "pre-betesväxter", tjurarna följde efter mig. Jag sneglade på dom och gick en bit till, de gick en bit till. När de hade följt efter mig i ca en kvart märkte jag att hagen var indelad i två delar, en de skulle beta av nu och en annan de skulle släppas in på senare. Ålandes tog jag mig in på tjurarnas framtida turf, bredde ut min filt, tog fram mina böcker, tog av mig skorna, allt medan de stod på rad vid stängslet och glodde på mig. Inte ens när bonden kom och lämpade av vatten brydde de sig. Så spenderade vi fem timmar. Jag tror vi är vänner nu.

Vill ni veta mer om rasen Hereford, gå gärna in på hemsidan. Där kan du bl.a. bli medlem för bara 350 kronor OCH köpa strumpor med "Hereford" broderat på, passar särskilt frusna växeltelefonister samt arbetare som spenderar hela nätterna i kalla fordon.

Pausbild.


(bild)

13 timmar kvar.

Idag var det tenta och när jag kom till skolan var jag nervös som jag inte varit på år...det känns som att kemin vet jag att jag suger på så det gör nästan ingenting när det går dåligt, men eftersom det här är det jag vill syssla med sitter jag alltid och surar över min dåliga disciplin och kan inte prata med nån förrns allt är över. Det visade sig att jag hade kunnat slappna av för förutom ett par slarvfel gick det jättebra! Jag spikade tillochmed hela fågeldelen med igenkänning, fågelsång och allt så nu är jag stolt över mig själv och lättad över att kunna andas ut inför inventeringsprojektet. Tänk att bara sitta på en äng och nyckla blommor och småkryp i en vecka, tror det kommer bli ganska så mysigt. :)
På tal om hemma så har jag packat i fyra timmar och är än så länge bara klar med uppletandet,sorterandet och ihophäftandet av kemigrejerna (nej jag gjorde det såklart inte när jag sa att jag skulle göra det), kläderna har jag inte ens tittat på. Stabilt med tanke på att jag ska upp halv sex imorrn. OCH måste tvätta. Jag sa till Sara idag att jag är helt tvärtom från alla andra som åker hem- de tar med sig sin smutstvätt för att slippa tvätta medan jag fasar för vår källartvättstuga där kläderna aldrig torkar och tvättar som en galning innan istället. Jag älskar torkskåp! Nu vet jag dock inte om jag hinner.
Men skit i det, jag ska hem! HEM!


Jag bedömer djur, del 1.

Och priset för äckligaste landskapsfisk går till...(spänd förväntan)...Västerbotten! Vi i Småland kan ju ändå vara hyfsat nöjda med vår mal, medan dom har fått...nejonögat...jag upprepar: Världens Äckligaste Fisk! Jag skulle hellre dansa runt bland marulkar än pussa ett nejonöga vilken dag som helst.



Biologi.

Idag hade vi sista föreläsningen med vår superheta grod- och kräldjursdoktorand. Både sorgligt och bra. Sorgligt för att det som sagt var sista dagen med honom vid katedern och bra för att vi nu inte längre är bundna av vårt lärar-elevförhållande (inte för att det är något direkt dåligt) som kantas av alla möjliga slags förbud och restriktioner. Äntligen kan vi ligga på gräsmattan mellan paleontologen och zoologen och titta varandra kärleksfullt i ögonen medan syon och institutionsansvariga går förbi, äntligen kan vi hångla under de uppstoppade djurens dammiga knappögon på museet- under öppningstid, äntligen kan vi tillsammans rädda alla världens amfibier och primater medan vi älskar i djungler, på båtar, under öppen himmel. Lycka!
;)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0